2011-11-30

DEBALDE IKUSI ETA BOZKATU!


Galder eta Egoitzen laburmetraia debalde ikusteko Iganderarte daukazu. Merezi du. Izena eman behar duzu hori egin baino lehen, baina horrek ez du ezer suposatzen. Hona joan.

Oraintxe bertan!

Eta ez badiezu 10 borobil eta eder bat ematen, zure IP helbidea daukadala gooratu. Bestela, IP horrrrren aurrrrrrean beste kontsonante bat jarrrrrrrita... latinezko esaldi famatu hori idatziko dute zure argazkiaren ondoan biharrrrrrko egunkarietan.

2011-11-29

HEMEN (HAN) TORTURATZEN DA




Tortura Euskal Herrian dokumentala prestatu du TATk. Datorren Larunbatean Bilborock aretoan aurkeztu egingo da.

2011-11-28

ELKARRIZKETA BATEN HARIA




"gure argitasunera egin behar izan diogu alde"...tipo hauek ez daukate beldurrik. "disko hau benetazkoa dela...hostia...". Eta Gorkak argi uzten duen bezala, sugeak kosk egiten jarraitu nahi du.

LOOP


Aritz Morenoren minutu eskaseko filmak filminute festibaleko garailea:

HAUTSA PUZTU: 09.02.09


Atal berri bat hasten da gaurkoan.

Hortik galdu diren poemak berreskuratzen hasi naiz, batzuk berridazten eta irudia gehitzen. Argi dudalako nire ordenagailuan ez direla gelditu behar. Irakurlea barik poesia ez delako poesia. Para que no se pierdan las viejas letras, porque son nuevas cuando alguien descansa su mirada sobre ellas.

Hoy es 9 de Febrero.
Y por eso os envío esto:
Todo tiene solución
menos la muerte.
De eso sabemos todos.
Sin excepción
y en el fin
no hay más ni menos.

Y aunque parezca mentira
aquel 9 de febrero
me trae buenos recuerdos
aunque no recuerde
si hacia frio o calor

no solo porque
me recuerda
la sensación
de vuestros cuerpos
de vuestros abrazos sinceros
donde aquellos
a los que os cuesta abrazarme
lo hicisteis como nunca.

no solo porque
en aquel vacío sábado
mientras aquel mundo
que se había quedado
sin el aita
sin el marido
sin el hijo
sin el hermano mayor
y Mañi tenía que seguir
sin su gran amigo Jon.
yo os tenía cerca.
Más cerca que nunca.

no solo porque
me di cuenta
de que no lloraba,
me sentí más vivo que nunca
y feliz de saberme
acariciado
por vuestras presencias.

Y poco después de aquello escribí,
una vez más...

"Leo el peródico,
y tú no
Huelo el tabaco
y tú no
Ando sobre las calles
y tú no
Me quemo con el aceite
y tú no
Sueno con mi guitarra
y tú no
Siento, lloro y grito
y tú no
Siento, río y suspiro
y tú no
"

y años después
esas palabras
siguen ahí

no solo porque
llenasteis
de miradas cómplices
llenas de agua
el desierto de mis entrañas.
porque me sostuvisteis
con esas sonrisas
que guardo
cerca de mi almohada


el pdf lo tienes aquí

2011-11-27

NO HAY VUELTA


Estoy escribiendo una novela
es obviamente la primera,
porque no creo
que en otras circunstancias
numéricas
le dedicaría todo un poema

es una novela
que ni siquiera
mis sufridos amigos
terminan de leer
tampoco se atreven
a decirme lo que piensan;
imagínate la mierda

pero ya no hay salido
porque he quemado
todos los mapas
y he derribado
todas las puertas
que me trajeron aquí
y no puedo seguir el rastro
para intentar un regreso
acabo de romper la brújula
he dejado mi trabajo
-como en las historias
de perdedores
que se buscan perdiéndose-

soy consciente de
mis pocas garantías
y a los hechos me remito
todas las editoriales
dijeron que no
a mi primer intento
y el new yorker
me escribe
formateados mensajes
más a menudo que mis
amigos y conocidos
para decirme
que lo sienten mucho.

y este poema
es tan patético
como todos aquellos

aunque si Hemingway
tenía razón
honestidad me sobra
así que, porqué no,
brindemos ya por mi éxito


aquí tienes el pdf.

2011-11-25

LIFELINE


Ostiralerako aproposa. Zuzeko bertsio intimista batean. Arratsaldea harraatzen gaituen bitartean.
Kanta hau niretzat oso berezia da. Bernatentzat egin nituen irratsaio guztietako sintonia zelako, saio berezi honetan bezala.

Gora Ben!

GUY BUTTERY


Emozioz betetako kanta. Emozioz betetako musikaria.
Oinutsik. Adatsa, gitarra eta argi txiki bat.



Pasote. Akojonante. Ederra.
Eta lista nire erraietan jarraitzen du.
Inspiragarria dela argi gera dadila.

Eta hau?



Galtzerdiekin.

PROJECT 2: OINAK


Proiektu hau hasi nuenetik
kalera egunero irteten naiz kamararekin
leihoak ireki nahiean
nire hiriko turista
nire haundinahien nihilista bihurtu ezin
bikoteak bikote
ez da hobeto bi oin bakarra ezik?





DAPHNE


Irinaren lana aztertu dut
atzoko argazki bat
gaurkoratu duenean
erreprodukzio lana
denborari omenaldia

Modernismoa
zer ostia da hori?
arin bizitzea?
teknologiaz gozatzea?
ala atzera begira
eta lehenaldia birpasatu.

zer esango dizut ba
zuk jada ez dakizuna:
sentsazio bat
emozio bi
hiru desira
hamaika hitz galduokin

denboraren zirrikituek
benetazkoaren korapiloak
askatzen dituzte
eta horrela etor naiteke zugana
biluzik
memoria guztien gordailu
ahaztutakoen oztoporik gabe
benetazkoa urri delako
ahaztutakoa da gehiena
atzera begira
bestela
eta dena izango da hobea
Hemingway zein Xenpelar
Lizardi zein beste poetak

atzera begira
dena dirudi hobeagoa
begira, bai begira;
denboraren filtroak
halanolakoa hiltzen
selekzio positiboa
darwinismo literarioa

hildakoaren artean
zutik daude oraindik
memoriaren zaldun berdeak
nire aurrean
biluztu ez ziren
emakume guztiak bezala
kutxa berberean gordeak
eta beti diraute hobeagoak

aurreko garaiak dirudite hobeagoak
etorkizuna aldiz
aukeraz dago josia


Daphneren argazkia dut
oraintxe bertan
nire aurrean.
Daphneren argazkia
duzu zuk ere begipean
Baina, nor da Daphne?
Peneus eta Creusaren alaba,
ni Apolo ez izan arren
ninfa bat da Daphne
denbora bezalaxe
eta Apolo banintz bezala
bere atzetik noa
birginitatearen atzetik

pdf interesatzen bazaizu hemendik jaitsi.

2011-11-24

EL ARTE DE VOLAR


Atzo Altarribaren komikia bukatu nuen. Iciarrek ekarri zidan kopia Gasteiztik. Hona hemen bideo promozional bat:



Eta hona hemen nik Antoniori atzo idatzi nion mezua:

Antonio,

No me conoces. Yo tampoco a ti. Pero tengo el inmenso placer de poder disfrutar de tu trabajo.
Supongo que habrás recibido centenares de mensajes (ya nadie escribe cartas) que tenían esa frase al principio, a modo de tarjeta de visita. Porque la curiosidad mató al gato, pero a nosotros nos tiene en vilo y nos da ganas de encender nuestras ilusiones.
Bueno…
pues la cuestión es que acabo de cerrar la última página de “El arte de volar” y tengo que hacer algo para salir del estupor alucinógeno en el que tus palabras y las ilustraciones de Kim me han dejado. Supongo que mucha de la correspondencia que has recibido, la anónima, contenía también algo similar…
siento no ser original.

Solo te escribo estas humildes líneas para contarte la gran emoción que me invade después de haber trabajo la historia de tu padre. Muchas cosas se van a quedar en mi memoria grabadas para siempre. La sensación de casi ver caer a tu padre… esa libertad redentora, que no pudo conseguir en vida… una historia más de un perdedor que se metió en muchas de las luchas ordinarias, muchas de las irremediables batallas que por lo menos luchó, porque el que no lucha, no pierde. Y hacen falta perdedores para cambiar las cosas. Además me parece que casi todas las luchas que perdió tu padre eran lícitas y moralmente defendibles. Pero eso es otra historia. Artísticamente hablando me interesa mucho la forma del comienzo de la historia, esa especie de ocupación de la memoria de tu padre, esa especie de reencarnación tuya, que te permite darle fuerza al relato porque todo está en primera persona. El legado se hace muy presente. La herencia, más allá de algo puramente genético y biológico, que va solo en un sentido; de padres a hijos.

El ejercicio de memoria histórica que haces, a través de los ojos de tu padre es espectacular. Acojonante. Me ha entusiasmado ese momento en el que se habla de la renuncia a lo que uno es para poder sobrevivir, en los primeros momentos del régimen. Me interesa mucho ese aspecto de muerte en vida, que lleva indudablemente a dar más valor a ese suicidio que al que en realidad termina con los 90 años de tu padre.

Podría dejarte ciego escribiendo, porque lo inspirador de tu historia no tiene límites. Invita a la reflexión de una manera sutil y muy eficaz. A reflexionar sobre aspectos filosóficos, históricos, morales, personales, humanos… y una larga lista de esas palabras importantes que todos conocemos.

Antonio, solo me queda agradecerte infinitamente tu trabajo, tu obra, tu lucha diaria. Espero pronto poder seguir disfrutando de algo más de tu trabajo. Gracias a tu fantástica página web, se hace muy fácil adentrarse un poco más en el universo Altarriba.

Enhorabuena por ser tan fiel a la verdad – a la tuya, a la de tu padre, a la de tantos otros, como Mariano, Doroteo, Hipólito, Ángel, Elvira, Basilio…- y tan auténtico. Un aplauso silencioso que debe de acompañarte siempre.

perdón por la incursión y por esta larga epístola.

Eneko

THE THINGS THAT EXCITE ME... (ME TOO)


Ez dakit nola heldu nintzen hona, igual dio. "Blogging the beautiful" esanguratsuarekin aurkezten da blogalaria. Ni ere kitxikatzen nau honelako edertasunak.








2008ko Urriatik egunero argazki bat jarri du lagun honek. Hona joartxiboa kontsultatu nahi baduzu. Bertan, hasierako intercourse tendentzia voyeur batetik hasita gaur eguneko eskulturara nola iritsi deneko prozesua ikusgai.

2011-11-23

ESKLABUTZA


Isak esklabutzari buruzko webgune honen esteka bidali zidan atzo gauean. Bertan sartu eta hamar minutu ondoren 52 esklabu niretzat lanean daudela ikasi dut, umeen katxarroak, kotxea, arropa eta gagdet elektronikoak (eta ez naiz pro bat) dira nire emaitzaren errudun nagusienak. Munduarekin konparatuz, nire sexu eta adin berekoekin, argi dago umeak direla nire arazoa. Ez dut hori aldatuko, baina badaude beste gauza batzuk alda ditzakedala, gehiago ikasi nahi baldin baduzu webgunea bisita dezakezu.





SWISS ROOM BOX


Nahiz eta filme porno baten trailer itxura euki, zuretzat zeozer baliogarria gerta daiteke. Nik uste ez duela merkea izan behar, ezta hain garbi, perfektu eta ordenatu eta errexa. Halere:



Guk ez dugu behar, momentuz behintzat. Azkenik gurasoen autokarabana Belgikan dagoelako.

2011-11-22

JORGE ETA ALEXA


Hoberena txikiak kanta nola bizi duen... bere freskotasun eta zintzotasuna. Earra!



Banoa ohera pixkat irakurtzera.

STAND UP EIGHT

"zazpi aldiz jausi eta zortzitan zutitu"

argibideak:

1. posterra zure hizkuntzan inprimatu

2. posterra zure herrian jarri eta argazki bat atera

3. argazkia standupeight@posterous.com helbide elekronikora bidali; tokia aipatuz garai latzen aurreko kemenari buruzko istorio batekin

Michael nire lagunarekin hasi berri dugun egitasmoa. Zuk ikusi baina nik uste dibertigarria eta esanguratsua izan daitekela. Komunikatzeko era berriak aztertzen etengabe gabiltza. Badakizu ezin dudala geldi egon, eta Michaelekin zeozer elkarrekin egiteko irrikitan ibili naiz. Denok gorriak ikusten ditugulako nonoiz. Denoi aldatzen zaigulako asuntoa norbaiten ahotsa gertu entzutean eta norbaiten eskua eustean.

eta orain erdaraz, let's go global!

Caer siete veces, levantarse ocho

Instrucciones:

1. imprima el poster en su idioma

2. ponga el poster en su pueblo y tome una fotografía

3. envíe la fotografía por email a standupeight@posterous.com adjuntando la localización así como una historia de coraje frente a la adversidad.

Zure laguntzarik barik ez goaz inora. Baina laguntza hori badakizu nondik etorri behar duen, beharturik egitera bazoaz hobeto ezer ez egitea.


Hauxe egitasmoaren webgune probisionala. 21 hizkuntzatan momentuz. Argi dago gure asmoa komunikatzea dela, besteokin hizketan hastea.

2011-11-21

UN DIA HERMOSO


hoy parecía un día normal
aunque hace tiempo
que el sol
nos calienta en Bruselas
y hay mucha luz
que viene con el viento
casi, que es como si alguien
se hubiera olvidado de cerrar las persianas
al otro lado del cielo
y eso no es normal
porque en Bruselas
hay muy poca luz
mucho menos en Noviembre
mucho menos
el 21 de Noviembre
sino, por lo demás
parecía un día normal

y entonces una mujer
escribe desde un sótano
bajo el agua
aguantando la respiración
anegada a veces
por las lágrimas
lágrimas de un luto ineludible
pero
que puede llegar a ser reparador
esperemos que así sea
así se lo deseo yo
con todo mi corazón
con todas mis palabras.
todas, y las de otros
pues también.

es hermoso
saber que ningún día
es igual al anterior
señal de que estoy haciendo las cosas bien
y de que uno puede pararse
y mirar a los lados
de vez en cuando
sin tener siempre
que mirar al frente
o refugiarse
en pasajes retrovisores

es hermoso sentir ese calor
de cuatro letras
desde un sótano iluminado,
un sótano donde
se acumulan 4 cajas
ropa de invierno,
ropa de verano, libros y
materiales:
nada que no se pueda llevar sobre la espalda
porque eso tendríamos
que hacer todos
en un pragmatismo budista
porque lo más importante
lo llevamos dentro,
es eso que se muere
cuando nos apagamos
para siempre

esta tarde
pondré esto en el Baga
donde
en mi locura de escritor
reclamo nuestro derecho
a vivir como queremos
con música, baile, pintura, buena comida, buena bebida
fotos, cámaras, pinceles
y tinta… mucha tinta

ha salido un día hermoso
que se oculta
y veo atónito
el espectáculo naranja
detrás de la barra del Baga


Aquí tienes el pdf.

GANTZAREN KONTREX


Bruselan ura ez dago oso ona. Iturrikoa behintzat ez. Horregatik ura botilan edaten da, guk filtratu egiten dugu iturrikoa. Horiek horrela pila bat ur desberdin aurki dezakezu supermerkatuan. Contrex horietako bat da. Ez dago oso ona. Orain badakit non sartzen dute beraien kapitala:

EKO


Grabatuak, irudiak, margoak. Akojonantea.





Piluren lagun bat. Mexikon lanean. Histoire d'O komikia irakurri nuenean min eta plazerraren arteko muga zein txikia den ikusi nuen. Ekok primeran aztertzen du marra ikustezin hori, ikustezina agian erreala ez delako. Komiki osoa hemen irakur dezakezu. Nik nire liburutegian daukat, Piluri esker.

MINAREN RAPA


Aulki deserosoak
gero eta sarriago
daztatzen ditu
nire ipurdi potoloak
nola izango ote da mina
neska lirain argal horrentzat?
plazerra ala mina
sexua ala dominazioa?
domina
zein mina
dominazio
zein dolumina
rapeatzeko ematen duen
hitz zatia

rap eta ez rape
ingelesez ezezik, arrain
honek ere min
mina, domina, dominazio
abesti mingotsa
nota menorrez kantatua
zurekin soilik
desafinatzeko beldurrik ez

helburu bakarra
min hori uxatu
eta zapore garratz hau
ahotik atera
eskailera hori igoz
urdina delako artearen kolorea
urdina delako helburu bakarra
metal hotzaren eskaileran gora

laster etorriko zarelakoan
mina transformatuko da
ai ama! hau
ai ama… horretan bihurtuz


pdfa hemen.

PROJECT 2: LEIHOAK


Argazkilari oso trebea izan ez arren, aurrekoan hasitako Project2 horrekin jarraitzea erabaki dut. Argazkiak, poemak, gidoiak eta nobelak bezala, berak bakarrik asmatzen du. Nik ez dakit norantz noan, klik egiten dut eta gero ateratzen dena ikusi eta ukitu gabe hona ekarri. Artisautza hutsa, teknika gabeko ariketa traketsa ere. Sinplea. Freskoa. Eta zuk nahi duzun beste.

Zaharrak zein berriak
irekiak zein itxiak
beltzak zein zuriak
izenlagunak lagun
leihoak behar ditugu






2011-11-18

ELEMENTUAK


Itzela. Ostirala hasteko aparta.



Hemen Kalakan taldearen musika gehiago.

ILUSIOA MAHAI GAINEAN


Gizon bat idazten
munduaz ari da
gaixorik dago, gizona ez.

txisa usaina
eta akzioak aurrean
hori dena, hau eta bestea
gizona eskaileretan eserita
mundua badoa
lagunak etorri zaizkio ondora
konturatu gabe
gizonak liburu beltza
poltsikoan gorde du
dagokion ezkutalekuan
zutitu da eta ibili badoa

[...]

marmarka

[...]

mundua gaixorik
bere aldetik dihoa
ordu batzuk eta gero
gizona geldituko da
berriz eseriko da
idatziko du
munduak, aldiz,
gaixorik jarraituko du.

minutuak joan dira
ez dira itzuliko
tabernan argia dago
plastikoskoak dira edalontziak
plastikoskoak ahotsak
plastikoskoak titiak
plastikoskoa dirua
irribarreak ere
gauak hasi baino ez duelako egin
ipurdiak desiratuko ditugu gero

momentuz hotza kalean
argiak piztuta daude,
frantzesez ari dira farolak
plastikoskoak hauek ere,
baina frantzesez,
garagardoaren antzera
gau honetan argia ekarriko duena
barre horiak
memoriak zuri beltzean;
txisa usaina du kaleak
hizkuntza ezik
usainaren memoria
hobe gordeko dudala badakit

argi dago non dagoen
gaur eguneko ilusio galdua
hemen, nire ondoan
mahai huts horretan.


pdfa hemen eskuragarri.

UCCLE I


Belgikan bizi gara. Bruselan. Uccle auzo distiratsu, garbi, burges ziztrinean. Etxetik atera eta berehala Israel herri berriaren embaxada daukagu, poliziaz eta Mossad agenteek gordea. Poliziaren furgoa pasatutakoan eta Avenue de l'Observatoire jarraitzean honako etxetxoak ikusten ditugu ia egunero. Gure etxetik ehundaka bat metrotara. Argazki kamara nirekin hartu eta pasiran irtetean Urizar paparazzi ezaguna bilakatzen naiz. Etxeen argazkiak paparazzi bezala Araban hasi nintzen, Inigorekin gure zuzendariaren etxetzarra "bisitatu" genuenean. Halere ondoko etxeari egin genizkien argazkiak. Orain esperientzia daukat. Etxeak behar bezala ikusi nahi baldin badituzu, klik egin argazkian haundiagoa ikusi ahal izateko. Krisialdi honekin aberatsak aberatsago egiten ari dira. John D. Rockefellerek esan zuen moduan "The way to make money is to buy when blood is running in the streets."






Argazki gehiago dut, hemendik bazatoz Bagako hormetan ikusi ahal izango dituzu ziurrenik.

ANIMALIEN BOZA


Aste honetan bozkatu dut, nire bozak posta zertifikatu bezala bidaliz. Oraingoan bidali dizkidate paperak, ez 2009an gertatu bezala. Halere, parte hartu badut ere, hobe litzateke La Crisis Carnivorako (komikiak soilik merezi du, ez ikusi pelikula!) eredua jarraituko bagenu. Halere Orwellek erakutsi zigun bezala animaliek ere ez dakite demokraziarekin zer egin. Erreflexio merke honekin batera aurreko egunean animaliak harrapatu nituen amnistiari buruz hitz egiten. ETAk armak utzi dituenetik guztiok daukagu zeozer esateko. Hori izango da arazoa, ahots batzuk soilik mereziko dutela eta zarata haundiarekin ez dira entzungo.




2011-11-17

THE SWELL SEASON


Bere garaian ONCE filme akojonantearekin flipatu nuen. Making offa ere ikaragarri gustatu zitzaidan. Ez baduzu ikusi, oraintxe bertan ikusi behar duzu... salba zaitezke.



Bale. Trailerrak ez zaizkizu gustatzen. Musikari buruzko filmak ere ez. Musika purista taliban bat zara. Orduan honekin azala sentituko duzu, aspaldi egiten ez zenuen bezala:

.

NPR irratiko kontzertu hauek oso potenteak direla badakigu.

Nahiko gaurkoz, poema batzuk azpian dituzu, musika ederra eta beste antidotoak.

ADOQUINES DEL PASADO


Los adoquines
son hermosos en otoño
vestidos con hojas
que tapan sus esquinas
o que tan solo las perfilan
y también sus lados;
mientras, los niños tropiezan
y las ruedas resuenan

será quizá porqué
me recuerdan tanto
a aquel que una vez fui
-porque ando y desando-
no quiero tropezar
miro hacia abajo
y veo las hojas
y pienso en aquel pueblo
en el que todos pensamos
y pienso en aquel otoño
y entonces veo mis botas
las mismas de siempre
que estaban allí
cerca de la orilla
sin atreverse a mojarse
y con miedo a tropezar
con sus cordones amarillos
ennegrecidos por el tiempo
sin ilusiones ni anhelos

salgamos a dar un paseo


Aquí tienes el pdf.

(a)NOT(e)ANDOTE


Tomo notas. Tú me notas?
Toman notas. No es verdad.
Tampoco es mentira
Y de repente ya no estás
ni tú, ni ella, ni él
y como la manga
a la que la chaqueta oculta,
todos nos escondemos
tarde o temprano
yo elijo mis poemas
y esa locura burguesa
que algunos amablemente
llaman audacia o coraje

tengo claro lo que quiero
te quiero a ti
y te quiero aquí
en este nuevo lugar
al que no llamaré sino hogar
te quiero ahora
mientras tomo notas
y la rima ya no me incomoda
porque tienes eso
y vienes y me lo das:


sin cálculos
sin complicaciones
sin relatividades
sin piedras, sin muros
sin números
sin cuentas
sin ceros
sincera
sinceros, los dos
ya te decía
son solo notas

mientras los niños juegan
y los hombres mienten


PDFa hemen daukazu.

ZURE ATZETIK


Aurreko egunean postariak etxera pakete bat bermeotik ekarri zidan. Bi diska bertan. Bata mursegoren "bi" eta bestea napoka iriaren zuzeneko "lehertarazi edifizioak". Biak eraman nituen kotxera. mursegorekin hasi eta autopistan barrena galdu nintzen, sebastopol eta transilvaniatik, bilboruntz joan nahiean, nola ez. Oraintxe bertan mursegori idatzi diot. napokak bete zituen espazioak mursegoren isiltasuna iritsi zenena. Diska ederra da, eta ez zaizkit bertsioak gustatzen. Aski dakizu hori Baga ezagutzen baduzu. Halere bederatzigarren kanta hasi zen... banjo bat... ezezagunak ziren notak... eta lehen hitzak "bere anaiekin batera, lasai da mahairen erdian"... eta ia autoistripu batean aurkitu nintzen, kontzientzia erdi galduta, flipatuta, jota, emozionata. Kotxea gelditu, bolumena igo, leihoak jaitsi eta ahotsak egiten hasi nintzen. Kanta hiruzpalautan entzunez. Hemen Eibarko gaztetxeko zuzeneko bertsioan ere:



Hemen Sutaren live bertsioa ere, Borxarekin. Joder.

2011-11-16

I MELT WITH YOU


Lagunak. Urteak. Lagunak. Drogak. Urteak. Lagunak. Abestiak nola jarraitzen duen dakiten beste hirurak hau irakurriko ez dutenez.. nik ere begi horiekin begiratu diot egunari, nik ere ametsak zapuztu ditut, nik ere lagunak maite ditut. Horrenbeste. Ez dugu elkarrekin "urtero" eskapada bat egiten. Galdetu zergatik... galdetu...


SHAME




Michael Fassbenderek objetibitatea lapurtzen dit. Lotsabako bat naiz. Hori bai.

2011-11-13

PROJECT 2


Proiektu
Proiek tu
Project too

Argazkietan ere bikoteak gustatzen zaizkidalako. Argazki nahikotxo egiten dut gai horrekin. Beraz hemendik laster honelako gehiago ikusiko duzu. Poemetako argazkiak bezala -eta ez nabil oilarrarena egiten, harro ez nagoelako- argazki hauek ez daude photoshopen ukituak, ez dakidalako. Jakin banu...