Mostrando entradas con la etiqueta HAUTSA. Mostrar todas las entradas
Mostrando entradas con la etiqueta HAUTSA. Mostrar todas las entradas

2012-01-08

HAUTSA PUZTU: MAITASUNAREN GRAMATIKA


Poema zaharrak berreskuratzen ditut sekzio honetan. Hona hemen aspaldi Bagara ekarri nahi nuen bat. Nahiko zaila zait ordenagailuko desastrean ezer aurkitzea, baina saiatzen naiz.

Ni lehenengo pertsona naiz,
singularreko lehenengo pertsona.
Singularreko bigarren pertsonarekin
batzen denean
eta pluraleko lehenengoa osatzean
primeran gaude. Gu gaude.

Are gehiago
bigarren pertsona
hirugarrena bihurtzean
transformazioan ez dago bueltarik
eta zu ez zara jada zu
baizik eta hura, eta ez zu.
Orduan gertutasuna galtzen dugu
eta plurala
berriro singularra izatera
kondenatua gelditzen da.

Gauza singularrak atsegin ditut
baina pluralarekin
konjugatzen ez baditut
hutsik nago, singularrean galduta.
Bigarren pertsona singular horren laztana
behar dut nire beldurretan
bestela abestia izan liteke singularra
berezia
baina bere bakardadean singularra.

Zatoz nirekin kantatzera
Zu izanda, eta ez hura
Su izango gara, eta ez ura.


pdfa betiko tokian.

2011-12-01

HAUTSA PUZTU: ARGAZKIRIK GABEKO OROITZAPENAK


Zurekin gogoratu naiz
eta idatzi dizut
eta erantzun didazu
Esbjörn Svensson hirukotea
entzutea bururatu zait metroan,
oraingoan zuretzat poemetan.

Esbjörnen begiak
itzaliak betirako dauden
ur azpian dagoenari begiratuz
mundua bukatu arte.

Zure begirada lotsatia
dut gogoan
edozein herritako kaletako
gaueko ordu txikietan.
Guapoena zinen beti.
Nire ondoan egon zinen.
Oso gertu;
gauza txikietan
beti elkar ukitzeke.

Sopelanatik pasiran
aurrean geneukanaz gozatzen
gure ansiedade eta beldurrekin bizitzen ikasten,
maitasunaz hitzegiten
Kotxean kilometroak ibiltzen.

Gure erlazioa hor gelditu zen
Esbjörn dagoen tokian,
iluntasunean, lehenaldian.
Memorian soilik
argitzen du goizak
elkarrekin gaude berriro
kafesne bero baten usaina datorkit barrura.

Pena bat Esbjörnena.
Pena itzela.
Pena bat gurea.
Itzela baino haundiagoa.

Halere altza ditzagun kopak
eta egin dezagun topa,
Gora gure argazki gabeko
egun zaparrada hura! Gora!

Ez dago argazkirik. Espero al zenuen bat?
pdfa hemendik hartu.

2011-11-28

HAUTSA PUZTU: 09.02.09


Atal berri bat hasten da gaurkoan.

Hortik galdu diren poemak berreskuratzen hasi naiz, batzuk berridazten eta irudia gehitzen. Argi dudalako nire ordenagailuan ez direla gelditu behar. Irakurlea barik poesia ez delako poesia. Para que no se pierdan las viejas letras, porque son nuevas cuando alguien descansa su mirada sobre ellas.

Hoy es 9 de Febrero.
Y por eso os envío esto:
Todo tiene solución
menos la muerte.
De eso sabemos todos.
Sin excepción
y en el fin
no hay más ni menos.

Y aunque parezca mentira
aquel 9 de febrero
me trae buenos recuerdos
aunque no recuerde
si hacia frio o calor

no solo porque
me recuerda
la sensación
de vuestros cuerpos
de vuestros abrazos sinceros
donde aquellos
a los que os cuesta abrazarme
lo hicisteis como nunca.

no solo porque
en aquel vacío sábado
mientras aquel mundo
que se había quedado
sin el aita
sin el marido
sin el hijo
sin el hermano mayor
y Mañi tenía que seguir
sin su gran amigo Jon.
yo os tenía cerca.
Más cerca que nunca.

no solo porque
me di cuenta
de que no lloraba,
me sentí más vivo que nunca
y feliz de saberme
acariciado
por vuestras presencias.

Y poco después de aquello escribí,
una vez más...

"Leo el peródico,
y tú no
Huelo el tabaco
y tú no
Ando sobre las calles
y tú no
Me quemo con el aceite
y tú no
Sueno con mi guitarra
y tú no
Siento, lloro y grito
y tú no
Siento, río y suspiro
y tú no
"

y años después
esas palabras
siguen ahí

no solo porque
llenasteis
de miradas cómplices
llenas de agua
el desierto de mis entrañas.
porque me sostuvisteis
con esas sonrisas
que guardo
cerca de mi almohada


el pdf lo tienes aquí